Att lära sig fasadrenovering i Stockholm

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på linkedin
Dela på reddit
Dela på pinterest

Har man kommit på hur man reser i tiden än eller? Jag läser inte mycket, särskilt inte om vetenskap, men anar att jag borde hört om detta om det hade skett. Varför undrar jag då detta, tänker ni. Jag har nämligen fått en släng av nostalgisjukan och börjat drömma mig tillbaka till en svunnen tid. Jag har fantiserat om att jag skulle resa i såväl tid som rum och landa i en tid då jag var väldigt glad. Jag talar om tiden då jag arbetade med fasadrenovering i Stockholm. Idag ska jag inte skriva om hur det var under den här tiden. Istället ska jag skriva som om jag faktiskt hade rest tillbaka till den här tiden. Jag har landat i min egen yngre kropp och vaknat upp i den säng, i den lilla hyresetta jag bodde i då. Strax är det dags att åka till jobbet, dvs fasadrenovering i Stockholm.

Pip, pip, pip.

Klockan är fruktansvärd men den får mig åtminstone att vakna till. Dag tre på arbetet med fasadrenovering i Stockholm har precis börjat och frukosten smakar väldigt bra. Jag ska iväg till kontoret och träffa mina nya trevliga arbetskamrater. Jag är exalterad eftersom det är ett så brett gäng. Några av dem har, precis som jag, precis börjat arbeta med fasadrenovering i Stockholm. Andra har jobbat längre, mycket längre faktiskt. De jag kommit bäst överens med under de första dagarna är de som, återigen precis som jag, nyss börjat med fasadrenovering och också nyligen flyttat till Stockholm. Vi har samma utgångspunkt.

Jag hänger ryggsäcken på ryggen vari jag redan fått lite träningsvärk. Jag tänker att det kommer försvinna efter några dagar till i Stockholm och några dagar till med fasadrenovering. Jag rör mig ner mot tunnelbanan som fortsatt är oerhört förvirrande. Jag har trots allt bara bott här i några dagar. Vad annars hade jag väntat mig? Tåget rullar in mot stan och vidare genom Vasastan och Kungsholmen. ”Nästa Kristineberg” hör jag och vet att det är där jag ska av. Där har jag min bas i Stockholm innan jag ger mig ut på uppdrag inom fasadrenovering.

På perrongen möter jag Jensa. Jensa är också ny i Stockholm och ny inom fasadrenovering. Vi fattade tycke för varandra omedelbart. Vi var ganska lika, kom från ungefär lika stora städer och hade snarlika intressen. Jag tror inte att jag hade jobbat riktigt så länge som det blev om det inte varit för honom. Eller, om jag tänker efter: om det inte vore för mina fantastiska kollegor överlag. De som lärde mig om hur man utför bra fasadrenovering i Stockholm.