Det var nu ganska precis ett år sedan som Mia lämnat hemstaden i sydväst och flyttat norröver. Det var ett stort beslut vid tillfället och hon är sanslöst tacksam att det skedde. Numera arbetar hon som ansvarig på ett företag som jobbar med fasadrenovering i Stockholm. En bransch hon sedan tidigare har lång och god erfarenhet av. Det kändes verkligen som att Stockholm blivit hennes stad och som att kunskaperna om fasadrenovering utvecklats kraftigt. En bra känsla. En känsla som hon hoppas få behålla så länge hon är verksam inom fasadrenovering och bor i Stockholm.
Nu hade hon knappat in Landskrona på GPS:en och styrt bilen hemåt. Många långa timmar av P3-lyssnande tog slut när hon rullade upp på uppfarten hos mor och far. Lugnt och trevligt skulle det bli, tänkte hon. En tid borta från Stockholm och vardagen med fasadrenovering – vilken kunde vara stressig emellanåt.
Hon trodde fel. Väl inne i vardagsrummet möttes hon av blickar och leenden. Många fler än hon väntat sig. Mamma hade samlat alla syskon, alla 5, som en slags välkomstfest för Mia. Nu skulle det frågas ut om Stockholm och fasadrenovering. Nu skulle de alla gå till botten med hur minstingen kom att flytta bort från hembygden. Långt bort, och ägna sig åt fasadrenovering i Stockholm. Det kunde bli intressant, tyckte de nog. De tyckte förmodligen alla utom Mia själv.
Hon påminde sig själv om att detta var något fint. De hade samlats för hennes skull och det var klart att de var nyfikna. Fan, jobba i Stockholm och klättra inom fasadrenovering – det var inte alla som gjort. Om någon tvekade på detta faktum slog pappa Jörgen fast detta ganska så snart:
- ”Det är fan inte alla som flyttar till Stockholm och gör karriär inom fasadrenovering” sa han stolt och nickade mot de andra syskonen som om han ville säga något.
”Karriär” är ett så otroligt urvattnat begrepp. Mia såg det inte så, inte alls. Hon såg det som att hon tog ett naturligt steg inom fasadrenovering när hon flyttade till Stockholm. Hon log mot pappa och påminde sig även där om att det sades med välvilja.
Bullar dukades fram, och det var mamma som suttit vid bakrodret. De doftade ljuvligt och kaffedoften gjorde inte saken sämre. De alla slog sig ner i soffgruppen. Mia fick en köksstol med motiveringen att hon väl suttit bekvämt hela dagen. Sedan påbörjades utfrågningen om fasadrenovering i Stockholm. Det skulle bli en lång kväll, det kände hon på sig.
