Hemstäd i Stockholm

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på linkedin
Dela på reddit
Dela på pinterest

Nu kör vi igen. Jag lämnade er ganska abrupt senast. Det var nämligen mina barn som behövde mig. När plikten kallar måste barn gå föra blogg. Det är nog alla införstådda med vid det här laget.

Nåväl, jag pratade sist om några av de kunder i Stockholm som jag arbetar med hemstäd hos. Detta verkar ha uppskattats eftersom många av er har hört av er både via mail och kommentar på inlägget. Det är ett ganska anspråkslöst ämne antar jag. Lite kul att få en inblick i folks vardag, kanske?

Hur som helst så lovade jag att återkomma med fler av mina favoritkunder inom hemstäd i Stockholm. Därför är jag nu här och därför säger jag: Nu kör vi.

Så, jag har ju alltså arbetat med hemstäd i Stockholm i 10 års tid. Det är ganska otroligt när jag säger det. 10 år. Hur är det ens möjligt? Jag trivs i alla fall väldigt bra. Särskilt bra trivs jag när jag möter kunder som Gunnar. Gunnar är nämligen en 90-årig änkling som bor själv i en 5-rummare. Det ni! Att han behöver hemstäd i Stockholm är föga förvånande. Jag menar, om jag bodde i hans lägenhet skulle jag städa hela tiden. När jag var klar med en del av lägenheten skulle nästa vara stökig igen. Han har dessutom svårt att gå så det är egentligen en förutsättning att han har hemstäd i Stockholm.

Gunnar är bland de varmaste personerna jag har träffat. Han bjuder alltid på kaffe och fika när jag kommer. Han brukar säga att det är den bästa stunden på veckan. När jag kommer in i hans lägenhet i Stockholm för att genomföra hemstäd. Det gläder mig att höra. Tyvärr förbjuder regelverket mig från att utföra längre hemstäd i Stockholm hos någon. Detta har vi löst genom att bli vänner på fritiden. Någon gång då och då plingar jag på hos Gunnar, helt privat, och tar en fika eller äter en bit mat. Det är väldigt trevligt.

Liknande är det med Inga-Lena. Hon är inte i närheten av så gammal som Gunnar men hennes nervsjukdom gör att hon behöver hjälp med hemstäd i Stockholm. Eftersom vi nästan är jämngamla så har vi utvecklat en väldigt trevlig vänskap. Det blir inte heller sämre för att vi bor två hus ifrån varandra. Vi träffas ofta, utöver hemstädet i Stockholm alltså.

Nästa vecka återgår vi till det normala. Hör av er om vad ni vill läsa för något. Min skrivkramp är borta!