bergvärme

Hydrotermisk geotermisk energi Hydrotermiska avlagringar är områden på djup över 390 m där termiskt vatten cirkulerar. Detta kan förekomma i till exempel karsthål, sprickor eller felzoner. Hydrotermiska avlagringar utvecklas i stort antal och på större djup i Tyskland. Reservoarerna används balneologiskt i kurorter som Bad Staffelstein. Tillförseln av bergvärme i Stockholm, Göteborg, Malmö och många andra platser är baserad på hydrotermisk geotermisk energi. Stockholm vill byta sin fjärrvärmeförsörjning 100% till förnybar energi fram till 2050, till stor del baserad på geotermisk energi. Elektricitet och värme genereras i till exempel Uppsala nära Stockholm. Temperaturer över 110 C är nödvändiga för att generera el. En förutsättning för ett hydrotermiskt system är förekomsten av ett rikligt vattenbärande berglager (användbar horisont), som borde ha en så bred vertikal och lateral fördelning som möjligt för att säkerställa långsiktig användning. Det termiska vattnet som cirkulerar i denna naturliga behållare kan användas för att generera el och värme eller bara värme, beroende på flödeshastighet och temperatur. Vanligtvis används det termiska vattnet med två eller flera hål. Ett så kallat duplikat består av ett produktionshål och injektionshål. Kompletterat med ett annat hål för produktion eller återinjektion kallas detta en triplett. Avböjda borrvägar gör det möjligt att borra olika hål på ett litet kraftverk samtidigt som den geotermiska kortslutningen undviks. Eftersom detta innebär att endast en borrplats måste byggas och implementeringen av borriggen inte är så komplicerad, sparas kostnader. Petrotermisk geotermisk energi Med termotermisk avsättning avses i allmänhet het djupt berg som är fritt från cirkulerande termiskt vatten. I princip ifrågasätts alla småporerade och småspaltade djupa stenar och sedimentära bergarter. Användningen av petrotermiska system står för cirka 80% av huvuddelen av potentialen för geotermisk elproduktion i Sverige. Som sedan dess har använts ekonomiskt. Kristallina och tätt lagrade sedimentära bergarter på ett tillräckligt djup och med motsvarande höga temperaturer (mer än 140 C) kan fungera som reservoarformationer. Utvecklingen sker via två eller flera hål som leds in i djupa täta bergarter. Stor del av Göteborgs bergvärme består av just petrotermisk geotermisk energi. Stimuleringsåtgärder Hydraulisk stimulering (hydraulisk sprickbildning), med en breddning av befintliga mellanrum och artificiell uppbrytning av det kompakta berget, är den viktigaste delen av utvecklingstekniken, vilket uppnås genom att injicera vatten i stora mängder och under högt tryck i berget. Stenen kyls ned genom att injicera kallt vatten, och den åtföljande sammandragningen stödjer sprickbildning av sprickor. Hydraulisk stimulering är den viktigaste stimuleringsmetoden. Av syror, sprickor i lösliga bergarter, såsom kalkhaltiga bergarter, förstorar och tar bort sticklingar och avlagringar. Värmen utvinns via cirkulerande vatten, som matas till det konstgjorda expanderade eller helt nyskapade spricksystemet via injektionshålet, där det absorberar värme från berget. Det uppvärmda vattnet bringas till ytan via produktionsborrhålen, där det används för att generera energi och återförs sedan till kretsen via injektionsborrhålet. Fördelen med att använda petrotermiska avlagringar ligger i deras enorma potential, eftersom de inte förlitar sig på lokalt begränsade termiska vattenbehållare. Tillgång är därför möjlig oavsett plats.