Admin

Symtom på sköldkörtel

Vi hoppar rakt in i det vi lite löst kan kalla för handlingen. Sist jag lämnade er berättade jag om min mammas och min relation. Mer bestämt berättade jag om hur denna relation påverkats av att jag nu, under några veckor, bott med mina föräldrar. Ännu mer exakt handlade det jag skrev om min mammas sanslösa oro för att allt är symtom på sköldkörtel-problem. Hur denna oro spillt över på mig och att det börjar bli ganska så irriterande. Var var vi? Jo, vi var i soffan tittandes på Forrest Gump. Mamma hade precis konstaterat att min gäspning var ett symtom på att sköldkörteln spårar ur. Där var vi igång. ”Du vet väl att det inte nödvändigtvis är ett symtom på sköldkörtel att man är trött? Detta måste du vara medveten om?” ”Det är visst ett symtom på sköldkörtel att vara trött. Detta vet jag mer än dig om” ”Jo, det tvivlar jag inte på. Men du måste väl veta att trötthet kan bero på precis hur många olika saker som helst? Varför skulle det just vara ett symtom på sköldkörtel? Det är orimligt att dra den slutsatsen? Särskilt eftersom du inte har uppmärksammat några andra tecken. Det som händer därefter är oerhört märkligt. Jag se alltså hur min mammas ögon, som befinner sig ungefär 2,5 meter från mina, färdas upp längs mitt ansikte och landar på min hjässa. ”Vad gör du?” frågade jag helt naturligt. ”Hon pekade på mitt hårfäste, andades in och sa sedan, rakt upp och ner: ”Du börjar tappa håret också. Det är också ett symtom på sköldkörtel” Jag kunde inte tro att hon sade det där till mig. Hon pekade alltså på det faktum att jag tappat en del hår sedan jag var i yngre ålder. Det är knappast en nyhet för mig. Knappast heller ett symtom på sköldkörtel. Detta höll på att spåra ur. ”Mamma. Jag började tappa håret när jag gick i gymnasiet för sjutton. Det är 15 år sedan. Trodde du att det var ett symtom på sköldkörteln redan då? Herregud, vad är det här egentligen? Då valde hon att spela mamma-kortet, strategiskt. Hon menade på att hon bara var orolig för mig. Att hon bara ville väl, och om detta tvekar jag inte en sekund. Det kunde dock vara bra om hon ville lyssna på vad jag hade att säga för en gångs skull. Allting är inte ett symptom på sköldkörtel-problem.

Läs mer »

En särskild fönsterputsare

Min farfar talade ofta om att han var stans första fönsterputsare. Detta tvivlar vi andra dock på lite. Jag menar, det måste ju ha funnits fönsterputsare så länge som det funnits fönster. Det var knappast så att fönstren kom på 1940-talet. Man fick helt enkelt ta honom på orden och inte ställa så många motfrågor. Det var han som brukade hålla låda och då fick påståendena tas med en nypa salt ganska så ofta. Ja, bland annat att han skulle vara den förste fönsterputsaren alltså. Nu var det snart ett decennium sedan han lämnade oss och jag tänker fortsatt ofta på honom. Man visste mycket om honom eftersom han pratade så mycket om sitt liv, sin historia. Ändå var det väldigt svårt att veta vem han var där under. Vem var fönsterputsaren? Han som påstod sig att till och med vara den första fönsterputsaren i staden? Jag tänkte att jag skulle försöka bena i ämnet. Det kommer huvudsakligen att handla om honom som just fönsterputsare. Vad var det som gjorde att han kunde bedriva sin verksamhet helt själv under 3 decennier – och ändå vara den mest anlitade fönsterputsaren i staden? Varför tog inte firmor som erbjöd samma tjänster död på hans lilla verksamhet. För det var knappast så att han var den ende fönsterputsaren. Nej, det fanns säkert ett tiotal andra företag som erbjöd tjänster som var både billigare och med kortare varsel. Jag tror att det finns flera olika sätt att svara på frågan. För det första så var min farfar oerhört pålitlig. Så var det både privat och professionellt. Ja, förutom att han ibland skarvade sanningen om sig själv då förstås. Han sa visserligen, kanske felaktigt, att han var stans förste fönsterputsare men han gjorde alltid vad han sa. Om han hade utlovat att leverera resultat vid ett visst datum – ja, då kunde varken väder, vind eller feber hindra honom. Det sades att han en gång agerade fönsterputsare mitt i ett hageloväder. Det låter verkligen som han, om ni frågar mig. En annan aspekt av farfar var den att han var glad. Han var så glad att hela hans omgivning imiterade honom. Alla blev glada över att vara i hans närhet. Detta säger både vi som är del av hans familj och de som var kunder till honom under decennierna som fönsterputsare. Det gjorde honom väldigt omtyckt och jag är övertygad om att det bidrog till att många anlitade honom. Jag återkommer med fler tankar nästa vecka!

Läs mer »

Ett första passersystem

Det var en gång en stad i ett land långt bort från där du är nu. Det var dessutom väldigt längesedan, långt innan många av de moderna prylar du har runt dig just nu. En värld utan mobiltelefoner, datorer, air-condition – ja, till och med utan dammsugare. Däremot var det just där i den lilla staden som det första passersystemet någonsin skapades. Idag ska vi tala om hur det gick till. In i staden kom man bara om man gavs passage genom stadens port. Porten satt som en del av den stora mur, 30 meter hög, som sträckte sig runt hela varvet och omringade staden som en orm. Där uppe, ovanför porten, uppepå muren, satt kvinnan som är huvudroll i den här berättelsen. Det var nämligen hon som utvecklat världens första passersystem utan att veta om det än. Det var krångligt, tyckte hon. Att veta vem man skulle ge passage och vem som skulle nekas. Hur skulle hon kunna veta om den som kom verkligen skulle få komma in. Ett passersystem var vad hon behövde, men det fanns ännu ingen referensram för detta. Ni vet, sådant som finns i vår del av världen, och vi vår tid. Ett passersystem med vilket man kan få åtkomst genom ett kort. Det finns också de passersystem man kommer åt genom en QR-kod, och också de man når genom en kod. Det är där vi ska ta vid när vi återgår till vår stad, mur och kvinna. Hon hade fått en briljant idé. Kanske skulle passersystemet vara utformat så att alla som skulle få passage in i staden fick en kod. Koden skulle sedan tryckas in på något sätt. Kom ihåg, detta var långt innan elektroniska kodbrickor. Hon gjorde därför så att hon hissade ner en griffeltavla och en tillhörande krita. I samband med att den första personen prövade sitt tillträde till staden hade ett passersystem blivit uppfunnet. Såhär funkade det. Passersystemet, alltså tavlan, landade i händerna på personen nedanför. Genom att rita så många sträck som koden innehöll på respektive siffra kunden sedan vår portvaktare meddela huruvida porten skulle hissas ner eller om den skulle förbli uppfälld. Om koden till passersystemet exempelvis var 14 48 91 33 så skulle det finnas: Ett sträck på 4:an Fyra sträck på 8:an Nio sträck på 1:an Tre sträck på 3:an Ganska häftigt med ett så tidigt men ändå effektivt passersystem, eller hur?

Läs mer »

Arkitekt i Stockholm – För framtiden

Vi tog in en arkitekt i Stockholm för bygget av vårt nya hus. Det satt långt inne, beslutet att göra så. Det tog emot ganska länge, särskilt för min sambo. Han tänkte att det inte var något gemene man gjorde. Anlita en arkitekt i Stockholm sådär. Det vore väl svindyrt? Så tänkte han. Det var i alla fall något som ledde oss fram till ett ja. En av de aspekterna som är viktiga att ta i beaktande är förstås att vi inte hittade något hus vi gillade. Vi hade tittat på hus i 3 år totalt. Ändå ingenting. Att anlita en arkitekt i Stockholm var en sista utväg. En väldigt bra utväg, ska sägas. Idag vill jag hylla den arkitekt i Stockholm som vi anlitade. Det var nämligen en oerhört trevlig upplevelse. Ja, förutom att jag nu sitter och skriver denna text inne i vårt vackra hus så vill jag hylla kundupplevelsen. Det var nämligen en oerhört trevlig person att ha att göra med redan från början. Jag tänkte därför att jag skulle göra det; berätta hur det gick till från början. När vi tagit beslutet om att kontakta en arkitekt i Stockholm var det jag som fick sköta snacket. Jag ringde upp det nummer vi fått och en man svarade. Jag berättade vem jag var och att vi funderade på att anlita en arkitekt i Stockholm för bygge av ett nytt hus. Jag lade dock till: ”..men vi har inte bestämt oss än! Nej, vi vill bara veta mer så att..” Det blev tyst i luren och sedan sa arkitekten i Stockholm: ”Detta låter väldigt spännande. Ska vi boka ett möte? Helt förutsättningslöst för båda parter”. Det kändes väldigt tryggt så jag såg ingen anledning att inte ta erbjudandet. Vi lämnade bort barnen för en eftermiddag och möttes med vad som skulle bli vår blivande arkitekt i Stockholm – hemma hos oss. Han visade olika förslag på hur man kunde tänka. Vi berättade vad vi såg framför oss. Vi talade också om budget, vilket förstås är relevant för hur en arkitekt i Stockholm ska ta fram ett förslag. Vi måste ju trots allt ha råd att bygga huset i fråga. Efter ett långt och oerhört trevligt samtal så sa vi hej då och vi lovade att gå till kammaren och fundera. Det gjorde vi i ungefär en vecka. Sedan ringde vi upp arkitekten i Stockholm igen och sa: ”Vi kör!”

Läs mer »

Så tänker jag om online dating

Då var det dags. Min summering av online dating, som utlovats under några veckor, ska nu ske. Det är många av er som visat stort intresse för mitt nyfunna intresse. Frågorna har varit många, även innan jag egentligen delade något av substans om online dating. Jag tänkte nu att jag skulle berätta om detta genom att svara på era frågor. Vi kör bara rakt upp och ner så ser vi var vi landar: Vad var roligast med online dating? Jag kände mig tvungen att börja med denna fråga. Det roligaste med online dating har varit flera olika aspekter. Man skulle kunna säga att svaret har två olika dimensioner. Dels så handlar det om det som hänt i mig. Vi kan börja där: Mitt självförtroende har helt klart gått upp sedan jag började med online dating. Då talar jag både om det utseendemässiga och personlighetsmässiga aspekter. Det kändes bättre att träffa folk, både i sammanhang vid online dating och andra sociala kontexter. Jag kände att jag dög till och att det fanns de som ville ha mig. Man ska verkligen inte förringa vikten av denna, iaf för mig, positiva effekt av online dating. Det andra är förstås att man mår bra av att socialisera. I alla fall gör jag det. Det är fint att träffa folk även om inte allt leder vidare till seriositet med online dating. Det finns en väldig massa andra saker jag skulle kunna nämna som fördelar med online dating. Tyvärr hinner jag inte gå vidare om jag ska hinna svara på andra frågor. På tal om det, här kommer nästa fråga: Vilken dejt var bäst under tiden med online dating? Jag måste nog säga att det var en person jag träffade en gång och sedan blev vän med. Vi såg inte något seriöst i varandra men insåg att vi var tvungna att hålla kontakten. Hon var fantastiskt rolig och vi skrattade ihop en hel kväll. Jag har nog aldrig haft så roligt förut och jag är glad att hon är min vän idag. Kära vänner, ös på med frågor om online dating. Jag svarar så snabbt jag bara kan, detta lovar jag.

Läs mer »

En gång en LED ramp

Identiteten var stark i det lilla samhället. Kanske till och med starkare än andra samhällen av samma storlek. Det var drygt 4000 personer som bodde där och det räckte gott och väl. Det tyckte i alla fall Jenny och hennes tre bröder. Det var inte alltid en dans på rosor att växa upp med tre storebröder, tyckte hon. Men nu när de alla hade blivit äldre var det enklare att hålla sams. Man kunde enas om olika saker, ta hjälp av varandra och – ja, leva i fred helt enkelt. Hon hade lärt sig mycket av sina bröder. Bland annat hade hon ärvt alla deras intresse för LED ramper. För den som inte vet vad en LED ramp är så kommer här en kort beskrivning: En LED ramp är en ljusanläggning som placeras längst fram på en bil. Med hjälp av den så kan man dubbla sin visibilitet. Det är helt enkelt ett jävligt bra sätt att både se bättre och göra sig mer sedd av andra – inte minst djur, och sådana fanns det gott av därifrån som Jenny kom. LED ramper var utmärkta verktyg för att göra sig sedd. Dessutom såg de väldigt coola ut, och det gjorde dem inte direkt mindre attraktiva för biltokar som hon själv. När hon fyllde 18 tog hon körkort 11,5 timmar efter att klockan slagit födelsedag. Hon fick sin första bil kvällen därpå och ungefär 4 dagar senare fick hon en LED ramp. Anledningen till att hon inte fått den direkt när hon fyllde var att DHL inte hade lyckats köra ut den. Det var förstås bröderna som hade köpt den åt henne. Hon har nog aldrig blivit så glad förut som hon blev när hon öppnade paketet som de slarvigt slagit in. De hade inte direkt en kram-relation till varandra men detta blev undantaget som bekräftade regeln. LED rampen tog dem närmare varandra. Det var den som gjorde att avståndet mellan de annars ganska kivande syskonen minskade radikalt. Nu hade alla sin egen LED ramp. Nu kunde de alla glida omkring i sina respektive bilar och veta fakta: De var den tuffaste syskonkonstellationen i det lilla samhället. Sedan en dag som till synes var som vilken som helst så ändrades allt. Det var i skymningen en oktoberkväll som Jenny blickade ut från sin lägenhet och såg bort mot infarten till samhället. Något enormt lös upp och hon tänkte för en sekund att det måste vara en långtradare som kört fel. Knappast första gången. När ljuset sedan vek av något såg hon var det var. En LED ramp. Kanske den mest kraftfulla hon någonsin sett. Men vem ägde den?

Läs mer »

Att lära sig fasadrenovering i Stockholm

Har man kommit på hur man reser i tiden än eller? Jag läser inte mycket, särskilt inte om vetenskap, men anar att jag borde hört om detta om det hade skett. Varför undrar jag då detta, tänker ni. Jag har nämligen fått en släng av nostalgisjukan och börjat drömma mig tillbaka till en svunnen tid. Jag har fantiserat om att jag skulle resa i såväl tid som rum och landa i en tid då jag var väldigt glad. Jag talar om tiden då jag arbetade med fasadrenovering i Stockholm. Idag ska jag inte skriva om hur det var under den här tiden. Istället ska jag skriva som om jag faktiskt hade rest tillbaka till den här tiden. Jag har landat i min egen yngre kropp och vaknat upp i den säng, i den lilla hyresetta jag bodde i då. Strax är det dags att åka till jobbet, dvs fasadrenovering i Stockholm. Pip, pip, pip. Klockan är fruktansvärd men den får mig åtminstone att vakna till. Dag tre på arbetet med fasadrenovering i Stockholm har precis börjat och frukosten smakar väldigt bra. Jag ska iväg till kontoret och träffa mina nya trevliga arbetskamrater. Jag är exalterad eftersom det är ett så brett gäng. Några av dem har, precis som jag, precis börjat arbeta med fasadrenovering i Stockholm. Andra har jobbat längre, mycket längre faktiskt. De jag kommit bäst överens med under de första dagarna är de som, återigen precis som jag, nyss börjat med fasadrenovering och också nyligen flyttat till Stockholm. Vi har samma utgångspunkt. Jag hänger ryggsäcken på ryggen vari jag redan fått lite träningsvärk. Jag tänker att det kommer försvinna efter några dagar till i Stockholm och några dagar till med fasadrenovering. Jag rör mig ner mot tunnelbanan som fortsatt är oerhört förvirrande. Jag har trots allt bara bott här i några dagar. Vad annars hade jag väntat mig? Tåget rullar in mot stan och vidare genom Vasastan och Kungsholmen. ”Nästa Kristineberg” hör jag och vet att det är där jag ska av. Där har jag min bas i Stockholm innan jag ger mig ut på uppdrag inom fasadrenovering. På perrongen möter jag Jensa. Jensa är också ny i Stockholm och ny inom fasadrenovering. Vi fattade tycke för varandra omedelbart. Vi var ganska lika, kom från ungefär lika stora städer och hade snarlika intressen. Jag tror inte att jag hade jobbat riktigt så länge som det blev om det inte varit för honom. Eller, om jag tänker efter: om det inte vore för mina fantastiska kollegor överlag. De som lärde mig om hur man utför bra fasadrenovering i Stockholm.

Läs mer »

Stockholm och företagsflytt på olika sätt

Företagsflytt i Stockholm – Det är verkligen ett tema som jag har kommit att bli bra på under de senaste åren. Jag ska berätta hur det kom sig att detta blev något av en specialitet för mig. Det är faktiskt en ganska lustig historia, i alla fall om ni ber mig definiera uttrycken ”lustig” och ”historia”. Såhär var det: Jag började jobba som app-utvecklare på en start-up för ett antal år sedan. När jag började fanns det ingen mer än jag som var anställd i företaget. Vi gjorde ett bra jobb och växte. Företagsflytt i Stockholm blev en vana för oss. Vi behövde nämligen byta lokaler väldigt ofta tack vare expansionen. Det var faktiskt helt hysteriskt. Redan ett par månader efter att vi flyttade in i våra nya lokaler var det dags igen. Vi kontaktade ett bolag som var experter på företagsflytt i Stockholm. Det visade sig att detta påstående stämde. Jag har nu aldrig haft kontakt med ett så effektivt företag inom någon kategori. Varje gång vi skulle genomföra en företagsflytt i Stockholm kontaktade vi i fortsättningen samma bolag. Vi var nog deras bästa kund, skulle jag tro. Så var vår verklighet. Vi släppte appen och fick in stora affärer från en mängd olika kunder. Varje gång expanderade vi. Varje gång blev det dags att genomföra företagsflytt i Stockholm. Jag tröttnade trots framgången. Kände att jag ville göra något nytt men visste inte riktigt var jag skulle börja. Jag sökte en utbildning inom Retorik. Den skulle börja först till hösten och jag var tvungen att ha ett jobb under sommaren. Jag kontaktade dem – bolaget i Stockholm som utfört våra företagsflyttar. Vi hade ju haft mycket kontakt under lång tid. Jag frågade bolaget om de hade plats för mig under sommaren. De svarade att ingen fråga någonsin hade kunnat komma vid ett lämpligare tillfälle. Jag fick 3 månader som flyttgubbe. Jag fick arbeta med både företagsflytt i Stockholm och andra typer av flyttar. Just under dessa månader visade sig att mitt gamla bolag skulle flytta återigen.  Gissa vem som dök upp för att sköta flytten. Ja, det var jag. Gissa om det blev några förvånade miner på mina gamla kollegor. Ja, det blev det. Succé. Absolut succé.

Läs mer »

Långt ifrån asfalten

För ett tag sedan kände jag mig så otroligt trött på asfalt. Jag bor i Göteborgs innerstad och omges av spårvagnar, bilar, byggnader och människor. Varje dag, året om. Eftersom jag är uppvuxen på landet så känner jag till värdet av att omge sig med natur. Den avkoppling som man får då betong byts mot blommor och ljudet av bilarna byts mot tystnad. Absolut tystnad och harmoni, då det enda man hör är vinden och ljudet av sina egna andetag.  Jag måste bort. Det måste bli sommar snart så att jag kan åka ut till mina föräldrars hus på landet och bara få vara. Bara få ligga i hängmattan och slappa. Slippa den där asfalten som finns under mina fötter så fort jag lämnar lägenheten, jobbet, affären, gymmet. Veckorna gick och jag räknade ner dagarna till semestern för varje dag som gick. 3 dagar kvar, 2 dagar kvar, imorgon smäller det. Och direkt när klockan slog 17 kastade jag mig ut från kontoret. Gav ifrån mig ett ”Trevlig sommar!” i farten till mina kollegor. Satte mig i bilen och åkte norrut. Vad jag lyssnade på? Country Roads av John Denver förstås. På repeat. Det tar 1,5 timme att komma till mamma och pappa. Känslan när jag svängde av från vägens asfalt och ut på den lilla grusvägen var otrolig. Det far damm åt alla håll, smörblommorna fortsatte i kvällshorisonten till höger, och solen speglades i sjön på min vänstersida. Jag var framme, jag var hemma. “Country roads, take me home. To the place I belong!” sjöng amerikanen från högtalarna. Jag klev ur bilen, drog igen dörren och andades in. Jag hörde mina egna andetag igen. Ingen sorg i 4 veckor. Ingen asfalt i sikte. Bara lugn och ro. Jag hörde ett bekant hundskall. Mamma och Chilli (deras fluffiga gamla dam till hund) kom ner längs slänten mot parkering. Jag blev nästan tårögd. ”Du måste ha kört fort!” sa mamma och kramade om mig. Om hon bara visste. Hon berättade att pappa lagade en stol på altanen och att hon hade börjat med middagen. Vi gick hand i hand mot torpet med hunden springandes runt benen. Vi möttes av den fina mässingsskylten på dörren asfalt hade bytts mot gräs som kittlade mina fotsulor. Jag var hemma. Äntligen.

Läs mer »

En och annan julklapp till honom

Nu har jag nästan hunnit hela vägen till nutid. Det vore förstås synd att sluta när det är så nära så jag kommer köra på även denna vecka. Titeln avslöjar förstås vad det kommer att handla om. För den som har missat och inte förstår ett smack av vad jag talar om kommer en recap: Jag köper alltid klappar till min pojkvän på jul. Detta gör mig på inget sätt unik. De julklappar jag köper till honom varierar mycket från år till år. Det var detta som fick mig att börja skriva. Någon önskade att jag skulle specificera vad jag ger i julklapp till honom. Detta för att själv ges inspiration till vad hen ska köpa till sin pojkvän. Detta lät som en rolig grej. Jag hjälper gärna till men ser det också som roligt att berätta vad jag köpt i julklapp till honom. En win-win. Jag har kommit till år 2018. Nu ska jag berätta vad jag köpte i julklapp till honom det året, och åren därefter 2018 Det blev en rakapparat. Lite tråkigt kanske, eller vad säger ni? Saken är bara den att jag, sedan vi träffats 8 år tidigare, aldrig hade sett hans ansikte. Det är helt säkert. Han ansikte var för mig helt främmande. Den enda referensram jag kunde ha var bilder på när han var yngre – mycket yngre – och saknade skägg. Min julklapp till honom det året blev en rakapparat. Han hade nämligen sagt att han kunde tänka sig att trimma skägget om han fick en bra maskin. Jag köpte därför den bästa på marknaden. En bra julklapp till både honom och mig, som nu plötsligt fick ett ansikte att titta på. 2019 Nästa års julklapp till honom blev väldigt annorlunda än föregående år. Det var nämligen så att jag och mina syskon fått ett sommarställe i norra Norrland av en avlägsen släkting. Detta sparade jag att berätta för honom till jul, som julklapp, eftersom jag visste att han skulle bli så glad. Så 1/3 av året fanns huset tillgängligt för vår familj att nyttja som vi ville. Detta är väl trevligt i sig, men särskilt då man betonar att han faktiskt kommer från Kiruna. Staden som ligger ungefär 10 mil därifrån. Bra tajming? Jo, man tackar! 2020 Vad ger man i julklapp till honom under en pandemi? Jo, man gör vad man talat om under många år. Man skaffar sig äntligen en hund. Detta var den bästa julklapp jag kunde ge honom, det är jag övertygad om. Står ni inför införskaffande av klappar till era käresta? Jag tar gärna emot tips och kommentarer i kommentarsfältet som vanligt. Jag svarar på alla meddelanden!

Läs mer »